Oliver är en riktig stönig liten pojke. Klockan 8 imorse så vill han inte längre ha respiratorn, han låg bara och var irriterad på den så de plockade bort den. Han sköter sig jätte bra i CPAPen i 7-8 timmar men sen börjar det bli jobbigt. Han får pulsdippar och det tar väldigt mycket på honom så han blir väldigt trött. Får se hur länge han klarar sig utan respiratorn denna gången.

Det är hur jobbigt som helst att se sin son ligga där och kämpa för att få upp pulsen och syresättningen. Man känner sig helt hjälplös. Vi åkte hem runt 18 – 19 tiden för det är så jobbigt att sitta där och bara kolla på, man kan inte göra något. Han låg på 52 % i syresättning när vi åkte. Kan inte förklara hur man känner sig som förälder av att bara stå att titta på.

Det positiva är att han tar emot maten bra och ökar i vikt. Idag vägde han 953g så nu är det inte många gram kvar till 1 kg. Han är 2 veckor idag, imorgon ska vi försöka få ett samtal med en läkare och se hur allt ligger till och vad de har för planer för Oliver.


Han har mycket hår lillpöjken :-)

<3

Fick ett samtal imorse från avdelningen, de hade fått lagt honom i respirator igen. Det var det läkarna hade förvarnat oss för. När vi hade gått hem på eftermiddagen hade pulsdipparna börjat komma och de fortsatte hela natten. Tillslut var han så trött så de satte då in respiratorn.

Det kommer nog vara så här en tid, men han är stark. När han hade ansträngt sig så under natten hade han kissat dåligt och samlat på sig en del vätska i kroppen. Idag mot eftermiddagen hade han kissat ordentligt igen.

Oliver fick ligga ute mycket idag för hela förmiddagen hade han gått lite upp och ner men efter några timmar ute hos mamma och pappa mådde han prima. Han mår verkligen jätte gott av att ligga ute, det känns skönt. Skulle kunna ligga med honom dygnet runt, men nu har man bröst som spänner efter att par timmar och man måste ju på toa också.

På eftermiddagen kom Ulf på besök, han stannar kvar över natten så det blev en bio idag igen. Synd att filmen inte var bra, man lyckas inte alltid att hamna på bra filmer.  

<3

Kom tidigt till Oliver idag, skulle lämna in bröstmjölken som ska iväg på näringsanalys. Då gör de en analys på min mjölk som är utpumpad från 8.00 på morgonen till 8.00 dagen efter. Detta gör man för att se näringsinnehållet i just min mjölk så att Oliver får i sig det han ska.

Han fick ligga ute på mig hela morgonen fram till 12.00 och han är ju bara för underbar. Han har varit jätte pigg idag och han har lärt sig att börja tutta på nappen ordentligt. När han blev hungrig börjar han med att stoppa in fingrarna i munnen och ger man honom nappen då så ligger han och tuttar, så söt!! Sen tuttar han under hela tiden man sondmatar honom. Det är ett mycket positivt tecken.

När han skulle få mat vi 13.00 så var han väldigt livlig och ville inte komma upp i syresättning och låg och sprattlade med sina små armar hela tiden. Han hade mycket slem i munnen så de fick suga bort det, men han hade fortfarande svårt att få upp syresättningen. En läkare kom och lyssnade på honom. Han provade att stänga av respiratorn och såg att han andades själv, så de plockade bort den :-) Vi var kvar några timmar till och han skötte sig jätte bra. Nu har han bara en "näsa" (CPAP) som ger honom lite syre.
Han är väldigt duktig på att plocka ur den, jag förstår honom för den ser inge bekväm ut, men för honom är det ett måste så inte lungorna (som inte är helt utvecklade) sjunker ihop.

Oliver har skött sig jätte bra i respiratorn och de kommer ev plocka bort den senare ikväll eller imorgon om allt fortsätter att gå bra. Han tar mycket egna andetag och andas mellan varven helt själv. Han fortsätter att öka i vikt och tar emot maten mycket bra, har idag ökat på till 8 ml varannan timma.

Här kommer en film på när vi flyttar honom från att han legat ute in till kuvösen

Här kommer en film till på Oliver fina ögon, kan vara lite mörkt men han låg och titta på oss en lång stund

På avdelningen Oliver ligger på ska det vara lugnt och låg ljudnivå, men idag var det någon som borrade i betongväggen intill så det var verkligen högt ljud, Oliver låg och rynka pannan varje gång de drog igång borren, måste ha varit jobbigt för honom med det höga ljudet.

Allt för idag

<3

Vi i familjen är

Maria som är född 21 april 1988
Anders som är född 27 juni 1984
och vårat kärleksbarn Oliver som är född 14 februari 2010
sen har vi våran älskade lilla hund Mimmi (läs mer om henne under Mimmi)

Vi bor i ett stort fint hus i Grums som vi köpte våren 2009, innan det hade vi lånat det sedan december 2008. Vi har stora renoverings planer på detta hus men vi tar en sak i taget, först ska vi fixa Olivers sovrum och därefter blir det mitt och Anders sovrum som ska få ett lyft.

På fritiden är jag i stallet hos min ponny Danilo, han ska säljas när rätt ryttare dyker upp. Stallet har alltid varit mitt stora intresse och jag kommer aldrig kunna vara utan hästar. När Danilo är såld kommer jag köpa mej en egen storhäst som ska bli min nya tävlingshäst.

Anders spelar innebandy och fotboll på fritiden. Han har även mycket svårt att släppa sitt tv-spel, Fifa10.

Idag kom vi till Oliver och fick se honom ligga i respirator. Man började direkt undra varför? Och varför de inte hade ringt och sagt något?! Men tillslut kom en sköterska och berättade att hans dippar hade kommit väldigt ofta under kvällen/natten och att för att underlätta för honom så la man honom nu i respirator. Vi visste ju att det förr eller senare skulle hända men det känns ändå jobbigt. Fick även prata med en läkare och även han sa att det är helt normalt att man måste göra det förr eller senare med en sådan liten kille som Oliver. Man ger honom en liten viloperiod, förut fick han jobba så för att smälta mat osv. nu kan han vila upp sig lite. Sköterskan trodde inte han skulle behöva ligga länge i den och det känns ju bra, men det kan komma perioder som man får sätta in den tillfälligt så han får vila sig lite.

Ett positivt tecken idag är att han idag gått om sin födelsevikt, han vägde idag 873g. Han fick ligga ute i lite drygt 5h idag och han mådde så gott under den tiden. Vi passa då på att ta en familjebild :)


Hela familjen samlad, Oliver har en "discosvampmössa" på sig

På kvällen kom Peter förbi och det var trevligt, alltid roligt när det kommer folk på besök.

<3

Igår hade vi besök av Anders mamma och pappa, Olivers farmor och farfar. Det var jätte trevligt, först fick de träffa Oliver och sen åkte vi och käka lite mat. Provade på LillaHuset Och det blev Ett klart Godkänt resultat. Även de hade med sig en massa godsaker. De hade även med en Present från Peter och Emma som vi tackar jätte Mycket för!

Idag har Oliver Ökat lite i vikt och är inte alls Långt ifrån sin födelsevikt, 810g Bara 10g ifrån. Han har Fortfarande SINA upp och ner gångar och glömmer bort Att andas. Läkarna tog idag beslut om Att röntga och Göra ultraljud på hans hjärta, så imorgon får vi besked från det.

I övrigt är han Verkligen jätte duktig och han har fått Ligga ute på Både min och Anders mage i drygt 4 timmar och det gillar han verkligen. De har även Ökat på mjölken på Honom och Han får hela 7 ml Varannan timma.

Jag börjar bli helt tokig på Taxibolaget här i Uppsala, man får aldrig tag på dem Når man vill åka. Vi har fribiljetter Genom sjukhuset Till och från Där vi bor. I lördags och Söndags fick vi Int tag och på dem i morse När jag ringde så var det upptaget hela tiden. Som tur är har vi nu Fått hit Varma kläder så det blev en frisk morgon promenad ca 2,5 km. Spännande och se om man får tag på dem imorgon.

För Någon timma sedan var vi och kolla på film här i Uppsala, det var en jätte bra film. Skönt Att Komma Ut och Göra Något annat.

<3

Idag är Oliver 1vecka gammal!

Vi fick besök av min mamma och pappa, Olivers mormor och morfar. Joel min bror var med också. Nu fick de äntligen se vår lilla son, Int lätt Når man hamnade i Uppsala. Det var jätte kul att träffa dem och väldigt skönt att Få prata lite med folk Känner som människa.

Oliver har haft en del dippar upp och ner idag, på förmiddagen När han Låg ute hos Anders glömde han Verkligen bort hade Allt som med andning Att göra. Usch det var inte alls roligt Att se När pulsen och syresättningen blir jätte Lag och han tappar all färg han har. Som tur är finns det kunnigt folk runt om och han återhämtar sig fort, det kan vända på en femöring. Enligt personalen som jobbar Där är det vanligt på en liten kille som Oliver och man ska ändå se hans styrka Då Fallet Lika gärna kund Vara Att han fick Ligga med respirator. Man kan ju ändå Int undgå Att bli orolig!

Mamma, pappa och Joel åkte hem på eftermiddagen. Nu hade vi äntligen Fått alla våra saker som Vi behöver, blir ju Trots allt kvar här Ett tag till och man klarar sig Int På ett ombyte. Kläder, rummet matlådor och massa godsaker har vi nu fyllt med.

Mamma hade med sig Mimmi och det Vara bara för underbart Att träffa henne igen, har Verkligen Saknat våran lilla bortskämda hund och hon blev jätte glad över Att Få se oss. Hade velat ha kvar henne här hos oss!

Imorgon väntar vi besök av Anders föräldrar, Olivers farmor och farfar.

<3

Olivers första 6 dagar hade jag Int Tillgång till en dator så jag tar och berättar lite kort om de dagarna.

Redan första dagen Når de skulle stoppa en respirator i halsen på Honom visade han sin styrka Genom Att dra ut den själv och visum Att han Inte behövde den. Han andades själv! Han har bara en "näsa" som ger Honom luft i Lungorna Så Att Han får hjälp med Att vidga dem. Han är Verkligen jätte DUKTIG!

De första dagarna hade han lite Svårt att Få igång magen så han fick fasta en dag och fick lavemang för Att Få Bajsa Honom att. De kom igång väldigt bra och efter det så har det Fortsatt.

Han gick ner i vikt de första dagarna men det är inte så konstigt. När han föddes var han 33cm Lång och vägde 820g. Som Lägst har han Varit nere på 714g män nu Klättrar han sakta men säkert uppåt.



Oliver några minuter gammal!

<3

Hur ens liv kan Andras över en dag .. Den 10/2 2010 är dagen Som Inte kommer att Vara likt Någon annan dag .. Anders gick upp För Att åka med bussen kl 7,00 på morgonen, jag Låg kvar i sängen och tänkte sova en stund till. Jag hade Inte mått så bra under natten men det var inget som jag tänkte så mycket över. Anders åkte och jag Somna om, men efter 20 minuter vaknade jag igen av att allt inte stod rätt till, det kom blod ner efter benen och då visste jag att något var fel, för när man är gravid i v 24+4 ska det inte komma blod! Satte mej i bilen och åkte till BM i Grums. Satt där och vänta i en 10 min och så fort jag rörde mej fick jag smärtsamma sammandragningar. Min BM såg mej och ringde direkt till förlossningen i Karlstad. Ringde mamma som fick komma och hämta mej.
Åkte in till Karlstad och där väntade de på mej, fick komma in på ett rum och så började de göra sina kontroller. De kommer fram till att jag är öppen ett par cm och att allt dragit igång. De börjar ge mej en massa olika sprutor och mediciner.
Jag är väldigt glad för att Anders var i stan och hade kommit till sjukhuset och var med mej. Läkaren i Karlstad berättade han för mej hur allt låg till och att de skulle avvakta en stund för att se om sammandragningarna skulle lugna sig, för att sedan skicka mej på ambulans till Uppsala.
Mellan 13.00 - 14.00 kom ambulansen som skulle köra mej till Uppsala, det var inte en rolig resa. Fick ligga fastspänd på en stenhård säng i dryga 3h, mina tankar snurra rätt bra under dessa timmar, han får ju inte komma ut nu! Kunde inte föreställa mej att han kunde komma nu, det var ju nästan 4 månader kvar! En massa saker som skulle fixas innan!
När jag kommer till Uppsala runt 17.00 tiden lägger de in mej i ett bevakningsrum, jag är helt ensam med en massa nya människor. Anders lämnade Karlstad runt 17.00 tiden så han hade några timmar kvar tills han var hos mej. Tillslut kom han tillsammans med Joel och pappa.
Läkare kom in och gjorde lite kontroller och sa att vi bara skulle avvakta, jag skulle inte röra mej, fick inte gå upp på toaletten. Klockan var rätt mycket och det var bara att försöka att sova lite..

11 feb
Natten hade varit lugn och det var hela dagen också. Jag fick hela tiden dropp som lugna livmodern så att jag inte skulle få sammandragningar och det verkade som det hade fungerat bra, så man trodde att det ev. skulle at dragit tillbaka men så var inte fallet.. Jag var fortfarande öppen och läkaren kom på den "smarta idén" att jag skulle ligga med benen högt! Så man höjde upp fotändan till max och så fick man ligga så. Fick även kissa så, ska säga att det inte var det lättaste att kissa i uppförsbacke :) men det här skulle ju vara bra så det var bara att ligg där och inte säga något.
Under dagen träffa vi nytt folk hela tiden, och kommer inte ihåg någon av dem. Det enda de tjata om var att jag skulle äta, de tyckte jag åt för lite, men inte konstigt de när maten var de värsta jag hade sett, och vad det smaka ska vi inte ens nämna. Det blev mycket nyponsoppa och smörgås :)

12 feb
Vaknar 01.30 av att jag har sammandragningar som övergår i värkar.. personalen rullar snabbt in mej i ett förlossningsrum och gör en kontroll. Ser då att jag har öppnat mej mer och de gör sig redo på att snart händer det något.. De berättar för mej att om vattnet skulle gå så kör de mej fort till operation för att ta ut honom, men om inte vattnet går så skulle de försöka få ut honom den normala vägen. Jag låg där i sängen med sammandragningar och med jämna mellanrum kom det värkar. Anders var väldigt trött så han somnade, jag försökte få kontakt med honom när jag hade som mest värkar men han prata bara i sömnen med mej :) han var sliten och det var jag också.. vid 5 tiden började det lugna ner sig och det blev allt längre tid mellan värkarna, tillslut somnade jag..
Dagen förblev lugn och läkarna gjorde en kontroll och kom då fram till att om det skulle dra igång igen skulle det bli operation och de skulle förlösa honom genom kejsarsnitt. Det skulle vara det säkraste sättet i denna situation för både mej och honom.. Det var skönt att de hade tagit ett beslut..

13 feb
Hela förmiddagen och eftermiddagen var lugn och tiden började faktiskt rulla på rätt fort, försökte få i mej lite sjukhus mat men det var inte lätt, så det blev lite mer nyponsoppa och smörgås :) Det fanns ju ingen tv på rummet så vi rullade ut i väntrummet där det fanns en tv för att se melodifestivalen.. Det tog inte lång tid förrän jag började få sammandragningar igen, de kom inte ofta men jag fick en spruta med lugnade medel för livmodern. Jag kände på mej att nu går det inte hålla kvar honom längre..

14 feb
Sammandragningarna fortsatte med rätt långa mellanrum hela natten, det blev inte mycket sömn. På morgonen när läkarna gick sin rond kom de in och gjorde en kontroll och såg att hinnsäcken bukta ut en hel del och de tog beslut om att det var dags att ta ut honom. Jag blev väldigt lättad när det kom ett fast beslut för jag orkade inte vänta längre.
10.00 började de förbereda inför operation och de rullade iväg mej till operationssalen. Jag såg på Anders att han var otroligt nervös och det var jag med. Det var en känsla och nervositet som man aldrig tidigare varit med om. Väl inne i salen så fick jag bedövningen som gjorde mej bedövad från brösten och neråt och det var det obehagligaste jag varit med om.. Till och från känner jag bara hur blodtrycket faller och allt blir svart, får såklart något för det av sjuksköterskan som står bredvid mej och jag kommer tillbaka. Anders står hela tiden bakom mej och pratar med mej, så jag var rätt lugn.
De börjar skära i mej och dra och sliter och det är en jätte obehaglig känsla, man känner att de är där och dra men man känner ingen smärta.
10.59 lyfter de ut det underbaraste som finns, lilla Oliver! <3 Anders följer med ut och vidare till avdelningen som Oliver ska ligga på. Jag blir kvar, har inte fått sett mitt barn, det kändes tomt, ville följa med och ta honom i min famn.

Det här var dagarna fram till lilla Oliver kom till världen!

<3