Hur ens liv kan Andras över en dag .. Den 10/2 2010 är dagen Som Inte kommer att Vara likt Någon annan dag .. Anders gick upp För Att åka med bussen kl 7,00 på morgonen, jag Låg kvar i sängen och tänkte sova en stund till. Jag hade Inte mått så bra under natten men det var inget som jag tänkte så mycket över. Anders åkte och jag Somna om, men efter 20 minuter vaknade jag igen av att allt inte stod rätt till, det kom blod ner efter benen och då visste jag att något var fel, för när man är gravid i v 24+4 ska det inte komma blod! Satte mej i bilen och åkte till BM i Grums. Satt där och vänta i en 10 min och så fort jag rörde mej fick jag smärtsamma sammandragningar. Min BM såg mej och ringde direkt till förlossningen i Karlstad. Ringde mamma som fick komma och hämta mej.
Åkte in till Karlstad och där väntade de på mej, fick komma in på ett rum och så började de göra sina kontroller. De kommer fram till att jag är öppen ett par cm och att allt dragit igång. De börjar ge mej en massa olika sprutor och mediciner.
Jag är väldigt glad för att Anders var i stan och hade kommit till sjukhuset och var med mej. Läkaren i Karlstad berättade han för mej hur allt låg till och att de skulle avvakta en stund för att se om sammandragningarna skulle lugna sig, för att sedan skicka mej på ambulans till Uppsala.
Mellan 13.00 - 14.00 kom ambulansen som skulle köra mej till Uppsala, det var inte en rolig resa. Fick ligga fastspänd på en stenhård säng i dryga 3h, mina tankar snurra rätt bra under dessa timmar, han får ju inte komma ut nu! Kunde inte föreställa mej att han kunde komma nu, det var ju nästan 4 månader kvar! En massa saker som skulle fixas innan!
När jag kommer till Uppsala runt 17.00 tiden lägger de in mej i ett bevakningsrum, jag är helt ensam med en massa nya människor. Anders lämnade Karlstad runt 17.00 tiden så han hade några timmar kvar tills han var hos mej. Tillslut kom han tillsammans med Joel och pappa.
Läkare kom in och gjorde lite kontroller och sa att vi bara skulle avvakta, jag skulle inte röra mej, fick inte gå upp på toaletten. Klockan var rätt mycket och det var bara att försöka att sova lite..

11 feb
Natten hade varit lugn och det var hela dagen också. Jag fick hela tiden dropp som lugna livmodern så att jag inte skulle få sammandragningar och det verkade som det hade fungerat bra, så man trodde att det ev. skulle at dragit tillbaka men så var inte fallet.. Jag var fortfarande öppen och läkaren kom på den "smarta idén" att jag skulle ligga med benen högt! Så man höjde upp fotändan till max och så fick man ligga så. Fick även kissa så, ska säga att det inte var det lättaste att kissa i uppförsbacke :) men det här skulle ju vara bra så det var bara att ligg där och inte säga något.
Under dagen träffa vi nytt folk hela tiden, och kommer inte ihåg någon av dem. Det enda de tjata om var att jag skulle äta, de tyckte jag åt för lite, men inte konstigt de när maten var de värsta jag hade sett, och vad det smaka ska vi inte ens nämna. Det blev mycket nyponsoppa och smörgås :)

12 feb
Vaknar 01.30 av att jag har sammandragningar som övergår i värkar.. personalen rullar snabbt in mej i ett förlossningsrum och gör en kontroll. Ser då att jag har öppnat mej mer och de gör sig redo på att snart händer det något.. De berättar för mej att om vattnet skulle gå så kör de mej fort till operation för att ta ut honom, men om inte vattnet går så skulle de försöka få ut honom den normala vägen. Jag låg där i sängen med sammandragningar och med jämna mellanrum kom det värkar. Anders var väldigt trött så han somnade, jag försökte få kontakt med honom när jag hade som mest värkar men han prata bara i sömnen med mej :) han var sliten och det var jag också.. vid 5 tiden började det lugna ner sig och det blev allt längre tid mellan värkarna, tillslut somnade jag..
Dagen förblev lugn och läkarna gjorde en kontroll och kom då fram till att om det skulle dra igång igen skulle det bli operation och de skulle förlösa honom genom kejsarsnitt. Det skulle vara det säkraste sättet i denna situation för både mej och honom.. Det var skönt att de hade tagit ett beslut..

13 feb
Hela förmiddagen och eftermiddagen var lugn och tiden började faktiskt rulla på rätt fort, försökte få i mej lite sjukhus mat men det var inte lätt, så det blev lite mer nyponsoppa och smörgås :) Det fanns ju ingen tv på rummet så vi rullade ut i väntrummet där det fanns en tv för att se melodifestivalen.. Det tog inte lång tid förrän jag började få sammandragningar igen, de kom inte ofta men jag fick en spruta med lugnade medel för livmodern. Jag kände på mej att nu går det inte hålla kvar honom längre..

14 feb
Sammandragningarna fortsatte med rätt långa mellanrum hela natten, det blev inte mycket sömn. På morgonen när läkarna gick sin rond kom de in och gjorde en kontroll och såg att hinnsäcken bukta ut en hel del och de tog beslut om att det var dags att ta ut honom. Jag blev väldigt lättad när det kom ett fast beslut för jag orkade inte vänta längre.
10.00 började de förbereda inför operation och de rullade iväg mej till operationssalen. Jag såg på Anders att han var otroligt nervös och det var jag med. Det var en känsla och nervositet som man aldrig tidigare varit med om. Väl inne i salen så fick jag bedövningen som gjorde mej bedövad från brösten och neråt och det var det obehagligaste jag varit med om.. Till och från känner jag bara hur blodtrycket faller och allt blir svart, får såklart något för det av sjuksköterskan som står bredvid mej och jag kommer tillbaka. Anders står hela tiden bakom mej och pratar med mej, så jag var rätt lugn.
De börjar skära i mej och dra och sliter och det är en jätte obehaglig känsla, man känner att de är där och dra men man känner ingen smärta.
10.59 lyfter de ut det underbaraste som finns, lilla Oliver! <3 Anders följer med ut och vidare till avdelningen som Oliver ska ligga på. Jag blir kvar, har inte fått sett mitt barn, det kändes tomt, ville följa med och ta honom i min famn.

Det här var dagarna fram till lilla Oliver kom till världen!

<3